När detta skrivs är det strax en månad sedan Ankan kom till världen, brutalt ryckt ut ur sin behagliga - eller kanske inte - tillvaro därinne.
Det var en omtumlande upplevelse för både mamma och pappa, och säkert för Ankan också. Och på den vägen är det. Så har det fortsatt.
Denna jubileumskväll är det dock inte läge att gnälla. Låt oss i stället konstatera att den lille har utmärkt smak. Han har nämligen en absolut favoritsyssla (nåja, i hård kamp med att äta då), och det är att ligga kropp mot kropp. Då mår han riktigt bra. Och kan bli direkt upprörd om denna tillvaro plötsligt avbryts. Måhända minns han då den hårdhänta utkomsten 1 november 22.56.
Helst vill Ankan förstås vila hos ankmamman, men i nödfall kan pappan också duga, om denne råkar ha tid. I vilket fall som helst har Ankans lilla, diskreta men bestämda närhet en mycket välgörande inverkan även på den mest uppstressade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar